Sladdens Memoarer – Köttbullar

För ett tag sedan klev jag ombord på en SAS kärra från Göteborg till kungliga huvudstaden. När jag klev in i kabinen stötte jag på en gammal kollega från reseledartiden. Ett trevligt möte och trots att han arbetade hann vi byta några ord under flighten hem. Han frågade om inte jag också hade flugit som steward en gång i tiden? Och visste hade jag det. Jag var ”Sommarfågel” på Sterling Airways sommeren 1986.

Självklart triggade frågan en massa minnen från den här tiden. Kursen, kollegor och givetvis en hel del passagerare jag aldrig glömmer. Och passagerare jag tyvärr helst av allt vill glömma.

Sterling var ju ett renodlad charterbolag och flygningarna gick till traditionella medelhavsdestinationer. Idag är det nog lite annorlunda. Men då var det standard att beställa in både drinkar, snaps, öl och/eller vin trots att avgångstiden kunde vara sju på morgonen. Här skulle djävlar anamma semestras och kopplas av från första sekund. Basta.

Mallorca var just ett sånt där resmål man minns. Flygen gick på måndagar och sent på eftermiddagen. Det fanns hur mycket tid som helst för Spanienresenärerna att hänga på Arlanda och värma innan flighten. Ganska många värmde. Och rätt mycket.

Och givetvis stötte jag på bekanta på mina flygningar. Jag minns en av mina lärare som klev ombord och som var riktigt Kalle Anka när hen klev av.

Och så idrottsherrarnas A-lag i en känd svensk lagsport. Hemkommunens stolthet skulle till Mallis på, nåja, träningsläger. Väl framme var det nog lite si och så med träningen. Men vad vet jag. De gjorde sitt bästa för att höjja stämningen ombord och alkoholhalten I blodet.

Något jag pratar om än idag är ändå maten på flygningarna. På utresan var det oftast frukostomelett med prinskorv. Inget speciellt. Men på hemresan minsann serverades dåtidens mest omtyckta käk. Inlagd sill till förrätt och köttbullar och med potatissallad.(Rydbergs är jag nästan säker på) till huvudrätt. In med snapsen igen. Och öl. Massor av öl till detta smått otroliga smörgåsbord. Och beställningarna haglade in. Drack man inte öl gick det bra med vin. Om man inte skulle köra på hemmaplan förstås. Då kunde man köpa läskeblask i 25 cl burkar för tre spänn stycket. Ingen klagade på käket i alla fall.

Vi toppade serveringen med Anthon Bergs chokladbitar av mörk choklad och marsipan. Inte lika poppis som köttbullar för kidsen. Men de var nöjda och glada ändå.

På vägen hem skulle taxfreen delas ut också. Cigaretter a masse, sprit i glasflaskor, choklad och presenter fyllde kassarna till bredden Och skulle kånkas runt i den fullsatta kabinen. Speciellt på flighter från Grekland som knappt hade någon taxfreeförsäljning på sina flygplatser. Kabin och lastrum var sprängfyllda med allehanda godsaker, parfymer, presentartiklar, sprit och cigg som skulle krängas ombord.

Och allt betalades med cash i sedelformat från alla möjliga länder. Detta var ju innan Euron blev introducerad. Vi hade fördiga tabeller med växlingskurser att bläddra i. Lira, Escudos, Pesetas, och Franska Francs (eller Frassar som de kallades)

Det var på Sterling jag lärde mig vad ”femogenhalvfjers” betyder.

Och om ni undrar. Jag var certifierad Steward på Boieng 727, Douglas DC 8 och givetvis den lilla ettriga Caravellen som tog 99 förväntansfulla semesterfirare, gäster eller ”Pax”, om man var på det humöret

Vi syns och hörs

Stefan Sladden Eng

#SterlingAirways #steward #kalleanka #flyga


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *