Ett plus ett och E = mc² är väl snarare en slags “one size fits all” för hela världen att lära in och förstå. Det skrivs och utvecklas på samma sätt överallt. Men vad är väl det mot alla språk?

Tänk att vi alla som barn har lärt oss att prata vårt aldeles egna språk, med alla dess nyanser och till en början irrgångar innan det mesta sitter, vid typ fyra års ålder. Som hemma på Pluggvägen när jag var liten. Vi skrek o gapade, skrattade och grät om vart annat när vi småttingar lekte eller spelade landhockey.

Vi uttryckte oss på det språk vi en gång lärt oss. Inklusive de ordval som var nödvändiga för leken men som våra föräldrar bryskt talade om att man inte använde, om man inte vill tvätta munnen med tvål.

Med tiden har ialla fall somliga av oss bytt ut viss vokabulär genom åren. Men det sitter där, vårt talade svenska språk.

Det här med språk är alltså stökigt o komplicerat. Somliga språk läses från höger till vänster och ibland till och med nerifrån och upp.. Har jag hört…
Och de asiatiska språken till exempel. där man kompletterat sina “bokstäver” med bilder eller tecken. Men även bilderna är så svåra att tyda att någon iallafall bestämde att det skulle skapas ett riktigt alfabet ändå. Tror jag det…
Vad tror du t.ex bilden nedan föreställer?

a) Punktering
b) Kärlek
c) Skuld
Svaret kommer längre ner.

Oavsett vilket förslag du väljer, fråga dig själv varför du valde just det!

karlek

Men grammatiken alltså, grammatiken. När jag arbetade utomlands hade jag inga problem att göra mig förstådd. Men om jag skulle säga något i imperfekt eller pluskvamperfekt så stod jag mig slätt. Kommer du ens ihåg vad dessa två ord står för?

Jag hade alldeles för svårt att lära mig dessa ens på svenska. Däremot har jag lite lättare för uttal, Men det beror nog inte på min strålande språkbegåvning utan snarare mitt någorlunda musikaliska öra. Om det skulle vara accenter eller ej och om de skulle luta höger eller vänster eller rent av vara en “kalashatt” som det kallades i kidsens skola, har jag fortfarande ingen aning om. Ungefär samma förhållande har jag till noter. Det skall liksom lira ändå.

Och på tal om uttal måste jag nämna den  fonetiska skriften som kommer med varje språk. Detta sätt kan du använda om du vill skriva hur något skall låta när det passerar någons läppar. Jag har ibland undrat varför man inte använder detta som skriftspråk världen över? Teoretiskt borde ju alla i så fall kunna läsa och uttala reklamskyltarna i vilket gathörn i världen man än befinner sig.

Läsa och uttala alltså. Men det är en god bit kvar till att förstå vad det står.

Generellt kan man fråga sig om det inte lite är väl komplicerade uttalsregler i vissa språk? Jag menar att till exempel staden Antananarivo på Madagaskar uttalas just så. Medan Juan Les Pins i Frankrike som för en lekman endast kan uttalas med hjälp av en resväska fylld med uttalsregler. Och givetvis ett handbagage med undantag.

Tänk att det talas och skrivs en massa språk där ute. Med sina egna nyanser, accenter, slang och utveckling. Och att vi behöver lära oss dom för att förstå varandra. Det är ju här den verkliga utmaningen ligger. Men visst är det fantastiskt? Jag älskar alla dessa språk, dialekter  och alla utmaningar.

I matematiken däremot så är allt lika världen över.
Ett plus ett är två och E = mc². Och det är väl ingen femma?

Vi syns och hörs
Stefan Sladden Eng

PS: Kärlek var rätt svar. DS

#språk #matte #komplicerat #varförgrammatik