Häromdagen såg jag en intervju med Roy Andersson. Ni vet, regissören av filmen “Det satt en fågel på en gren och funderade på tillvaron” och som vann Guldlejonet vid filmfestivalen i Venedig. Givetvis blev Roy uppmärksammad överallt. Bland annat skulle han, som han uttryckte det “…träffa, han mannen från EU”
Det framkom i intervjun att det var Jose Manuel Barosso som var mannen från EU och som Roy skulle möta.
Där och då fick jag en känsla av Roy kanske inte brydde sig så mycket om vem denne man från EU egentligen var och vad han gör. Roy går nog sin egen väg men som jag ser det, uttryckte han sig med en ödmjuk attityd.
Jag kom då att tänka på en annan ödmjuk svensk i världen. Lennart Johansson som bland annat genom sitt presidentskap för UEFA mellan åren 1990 och 2007 drev fram Champions League. Denna fantastiska Lennart som under många år befunnit sig i Europas allra finaste omklädningsrum, stötte jag på en dag 2005.
Det var inte på något sätt så att han sa “Tjena Sladden, hur e leget?” Inte alls. Han satt nämligen och åt sin lunch när jag stod vid disken och skulle beställa.
Mch det var just det som var grejjen. Där stod jag. Först i lunchkön på en “bricklunchsylta” vid sidan av Råsunda (RIP) Fotbollsstadion och presidenten för UEFA satt några bord bort just på samma sylta och åt två kokta med mos. Riktigt långt från allt vad VIP, limousiner och vakter heter.
Så mycket kokt med mos blev det nog inte ute i Europa, men det vete tusan om inte Lennart föredragit det mellan varven på sina resor.
Jag kan tänka mig att fotbollsförbundets representant från tvärs över gatan, storstilat tog in notan och betalade samt enligt skatteverkets riktlinjer nogsamt skrev Lennart Johansson, UEFA President, på baksidan av kvittot för korv och mos. Men lättölen ingick säkert.
Vi hörs och syns