Det skulle dräneras. Och dyrt skulle det bli, det visste jag. Men de var ju en investering för framtiden så det ingick liksom det normala fixandet. Tre sidor runt huset skulle grävas upp. Drygt en meter brett och som mest två och en halv meter djupt. 

Jag läste hyllmetrar om hur och med vad. Så långt allt väl. Men kostnaden den ville jag få ned till ett minimum. Så jag fick tänka om. Och när det var färdigtänkt hade jag bara att sätta radion på högsta volym, spotta i nävarna och mödosamt sätta igång. Dessutom hade min kompis från Finland med sin klingande brytning, påtalat att “…nå jo, men det blir bra träning för dig.” Tack som fan.

Men nog hade han rätt alltid. Det var 25 grader varmt och solen fullkomligt brakade ner. Trots allt perfekt då kan jag hålla storleken på magen även om jag då och då sätter mig i skuggan med en liten men aldrig så svalkande öl.

Valkar och blåsor kom som ett expressbrev från Posten och långt före min första men mycket välfötjänta ölpaus. Att ta sig igenom det första lagret, det där stenhårda trots att det inte finns några stenar, tog mycket längre tid än förväntat. Gräset var bortbränt och jordskorpan var tätt packad. Men med min lilla men spetsiga alltiallospade bröt jag så småningom igenom. Men bara för att blottlägga det nätverk av rötter av alla möjliga och omöjliga träd, buskar, perenner och blommor.

Det var nu den verkliga fajten inleddes. Med hjälp av spaden och muskelservo klarade jag många av rötterna men inte alltför sällan fick jag knäböjja och handgripligen klippa rötterna med säckatören. Men för de allra tjockaste rötterna var yxan och spettet de enda alternativen.

Nu kom dock nästa överraskning. Moränjord. Enligt wikipedias beskrivning; “Jordarten kännetecknas av en osorterad blandning av olika partikelstorlekar, från lerpartiklar (<0,002 mm) till block (>60 cm).” Och jajjamen. Mycket partiklar var det. Mest i blockform. Ömsom spadtag, ömsom stenblocksupptag.

Svetten lackade. Brun på ryggen blev jag. Musklerna spelade över min nu rätt så vältränade kropp och jag kände mig stark dagen då allt var klart. Eller nästan allt.

I botten låg det några riktigt stora stenblock som jag behövde maskin hjälp för att flytta. Men bort skulle de. Alltså beställde jag en liten grävmaskin med tillhörande maskinist som skulle hjälpa mig.

Han kom och vi ställde oss en bit bort och han ställde lite frågor. Och sen kom den dräpande kommentaren “Det var ju synd att du grävde upp allt själv.” “Va?”, utbrast jag? “Vad menar du?” “Jomen du vet att om jag skall ta upp de stora blocken så måste jag fylla igen alltihop först. Annars kan grävmaskinen välta in mot huset?

Tre veckors slit i 25 graders värme med en brakande sol på ryggen. Bortkastat.

Som jag skrattade åt mig själv och mitt researcharbete. Det tog väl nån förmidag att fylla igen och gräva upp. Denna gång inklusive de stora stenblocken. Och det kostade en spottstyver i jämförelse.

Men musklerna, dom spelar fortfarande över hela kroppen.

Not

Vi syns och hörs!

Stefan Sladden Eng

#dränera #tänkförst #grävskopa #varmt