Rubrikens bevingade ord myntades 1922 av arkeologen Howard Carter när han Konungarnas dal blickade in i Tutankhamuns grav.
Sjuttio år senare står jag på kyrktrappan straxt innan löftena skulle avges. Ni vet, de där om nöd och lust. Luften vibrerar av nervositet och andan fladdrar omkring i höjd med struphuvudet. Sekunden senare slutar klockorna slå, kantorn går loss på Orgeln och kyrkporten öppnas. Arton minuter senare är vi gifta.
Smekmånaden startade några dagar efter brölloppet då vi reste till Kairo, en fantastisk stad en smältdegel av människor, miljöer, kryddor, kulturer och givetvis arkitektur som fått en hel värld att förundras.
Under veckan i Kairo fick vi givetvis med oss massor med upplevelser. Tänk bara; att rida på kamel vid foten av pyramiderna i solnedgången. Att parkera kamelerna på en sanddyn ovanför pyramidområdet och av vår kamelskötare och tillika guide få ritat isanden och berättat exakt hur man byggt pyramiderna. Det var stort. Det är fortfarande stort och en av de mest minnesvärda delarna av resan.
En eftermiddag hade vi beställt en taxi att hämta oss på hotellet i som ligger vi pyramiderna i Giza. Vi skulle bege oss citykärnan för att äta middag. Vi hoppar in i baksätet talar om vart vi vill åka varpå egytiern svänger ut från hotellet och påbröjar den 20 minuter (vill jag minnas) långa bilresan. fönstren är nedvevade i taxin och den varma luften strömmar genom bilen. Men det är möjligt han hör oss ändå, chauffören. För rätt som det är frågar han på Engelska var vi kommer ifrån. När vi svarar Sverige kan vi se att börjar le och detta trots att vi bara ser delar av nacken och huviudet på honom. Men han vänder sig om och då ser vi hur munnen går från öra till öra och han på svenska utbrister. Sverige – va kul – Jag är också svensk.
“-Va?” Säger vi med en mun. “-Du skojjar” utbrister vi i gemensam förvåning. Chauffören höppnar handkfacket i taxin och river runt bland alla papper för att till slut skicka bak ett inte allt för gammalt svenskt, tvättäkta och rosa körkort.
Vi befinner oss alltså i en av världens huvudstäder där den officiella siffran innvånare i skrivandets stund och enligt Wikipedia (november 2006) är sexton miljoner invånare. Här beställer vi en av sannolikt tiotusentals taxibilar och får en chaufför som inte bara pratar svenska han är svensk medborgare. Har ett förflutet i Stockholm där han varit gift och bosatt i Sollentuna. Han ville ha hjälp med att skicka brev till Sverige och sin före detta fru. Och lite senare i veckan träffades vi och skrev rent vad hanville ha sagt.
Hela denna episod har givetvis etsat sig fast i minnet. Men det är nog inte det starkaste minnet ändå. För min del är det nog besöket på egyptiska museet där man kan bese fantastiska skatter från det historiska egypten.
jag kan verkligen rekommendera en guidad rundtur så man inte missar något.
Vår kvinnliga guide byggde upp en stämning genom sitt berättande. Myter och historier fick liv, gestalter blev riktiga människor av kött och blod. Starkast är när vi rundar en sarkofag i orginal och vår guide med sin behagliga berättarröst citerar Howard Carter när han tittar in i Tutankhamuns grav 1922, och rapporterar till de som står utanför; “- Jag ser underbara ting”
Vi syns och hörs
Stefan Sladden Eng
#jagserunderbarating #Kairo #sladdensmemoarer #giza #pyramiderna #smekmånad